Relationens svaghet

Jag känner mer och mer hur hösten närmar sig och ännu är jag hästlös. Jag kan för en gång skull hälsa hösten välkommen och säga hejdå till sommaren. För detta har varit min absolut bästa sommar och den kommer alltid att följa mig. Den har blivit spenderad på de bästa sätt och jag ångrar inte en sekund :)
Men jag tror att denna helg verkligen har tagit priset. Mycket har hänt på en och samma gång, som jag till en början faktiskt fruktade men som jag sedan lärde mig att se som min styrka. Det är mycket svartsjuka och "hat" mot folk man ser som en rival eller bara inte tycker om av någon anledning som man själv inte ens förstår. Det verkar som om folk, och framförallt vi tjejer, aldrig tänker längre än näsan räcker. Hallå det är bara inte vi och våran vilja som räknas i detta liv, det finns så mycket mer att se och vi måste sluta vara så himla blåögda!
Nu kanske folk reagerar och tycker att jag är dum som talar emot mitt eget kön. Men varken killar eller tjejer är felfria och vi båda gör fel ibland. Relationer är väldigt mysigt och vi tjejer har en tendens att vara väldigt lättretliga och svartsjuka. Jag försöker lyssna så mycket som möjligt på min pojkvän och hans invändningar när han tycker att jag gör fel eller är orättvis.
Jag är väldigt skeptisk på hans tjejkompisar, av olika anledningar och reagerar ibland hårt på när han ger tjejer komplimanger. Men själv tycker jag att det är helt okej när jag är i hans sitts. Nu har jag lärt mig, det är samma regler som gäller för oss båda och inget täjande på gränserna. Jag har även lärt mig att genom att vara mer avslappnad och mindre oroad över vårat förhållande och att saker ska hända så har jag blivit en mycket intressantare person i hans ögon. Visst det finns hur söta tjejer som helst där ute, men det är ju jag som har honom, eller hur? Man lär sig mycket av sina brister.. Så jag vill bara tacka dig baby, för att du har gjort mig till en säkrare människa.
Nu tappade jag tråden totalt så nu lägger jag ner detta inlägg :)
Puss och kram på er!